Ett smycke är ett dekorativt föremål som används för utsmyckning av kroppen eller kläderna.

Det bärs som amulett, rangbeteckning, ceremoniell symbol eller ren prydnad.

Smycket är ofta gjort i dyra material såsom guld, silver och ädelstenar.

I förhistorisk tid var smyckena oftast gjorda i naturmaterial såsom horn, ben, skinn, djurtänder, snäckor, fjädrar, bärnsten m.m.

 

Smyckestyper som fanns då såsom hårsmycke, örhänge, halsband, armband, fingerring, hängsmycke, brosch och spänne används än idag.

 

Mode och trender gör att smyckena får olika utformning och består av olika material, men grundtanken med smycken består.

I den egyptiska kulturen blomstrade smyckeskulturen tidigt.

Då användes material som metaller, emalj, ädelstenar och keramik. Armringen hör till de äldsta smyckestyperna och användes under denna tid.

Armringen användes också flitigt under grekisk och romersk storhetstid. I grekland användes mindre ädelstenar och smyckeskonsten präglades mycket av skulpturala miniatyrer av guld.

Under romartiden började de lägre klasserna i samhället bära konstfulla smycken. Detta gav ett väldigt uppsving inom smyckeskonsten. Ädelstenar och pärlor tog plats vid sidan av guld och silver.

I Kina utvecklades intresset för smyckeskonsten relativt sent, detta ändrades under Songdynastin (960-1279 e.Kr.). Materialet som flitigast användes var Jade och smyckena användes främst till dräktsmycken. Även i Japan användes Jade mycket.

Det sentida europeiska smyckeshantverket växte fram tillsammans med guldsmedskonsten under medeltiden.

Kyrkan och högadeln var då de största beställarna av guldsmedsvaror.

Under renässansen fick smyckeshantverket en ställning som högvärdig konstart i Europa, först och främst i Florens. Vid tillverkningen ökade de estetiska ambitionerna vilket medförde ett uppsving i bruket av smycken över hela kontinenten.

Förmögna män och kvinnor överöste sig med smycken av guld, pärlor och ädelstenar och mångfalden av smycketyper var större än någonsin tidigare.

Exempel på smycken som florerade är kedjor, hängsmycken, häktor, agrasser, spänner, knappar med mera. Halsband och ringar var bland de populärare smyckestyperna.

 

På 1700-talet kom ett nytt formspråk som präglades av större lätthet och luftighet. Diamanten var den mest eftersökta ädelstenen och broscher utformade som en bukett blommor blev en modesak.

I slutet av 1700-talet så härskade nyklassicismen och smyckesformerna uppvisade en större enkelhet.

Den klassiska kamén kom åter på modet.

På 1800-talet började smycken mer och mer bli ett kvinnligt privilegium.

Då var det främst de dekorativa kvaliteterna som gav smyckena deras stora värde. Symboliska, rangordnande och religiösa värden hade trätt i bakgrunden.

Industrialiseringen gjorde att marknaden försågs med billigare material, vilket i sin tur medförde att kundgruppen blev bredare.

Förgyllda material, odlade pärlor och ädelstensimitationer blev vanliga material.

Vid sidan av masstillverkningen etablerades flera företag med högklassig tillverkning för kapitalstarka kunder. För att ge några exempel så etablerades Fabergé i Sankt Petersburg, Cartier i Paris, Tiffany i New York och Bulgari i Rom.

Under 1800-talet imiterades äldre tiders stilideal vilket medförde att smyckekonsten inte utvecklades.

Detta ändrades först i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet i samband med jugendstilen.

Smyckesmaterialet valdes främst för att kunna uttrycka de nya dekorativa idealen, såväl i färg som form.

Under 1900-talet kom flera betydande stilar såsom kubism, art déco och funktionalism.

Smyckestillverkarna arbetade efter de olika ideal de olika stilarna hade vilket gav ett spektrum av olika stilar under detta århundrade. Nya material och tekniker gav smyckestillverkningen nya möjligheter, bland annat kom även plasten till användning, både som ensamt material samt tillsammans med metaller.

På 2000-talet blev det vanligare och vanligare för allmänheten att köpa bl.a. juveler online.

Vid sidan av ”äkta” smycken av ädel valör har det vuxit fram en stor marknad för

modesmycken med anknytning till aktuellt klädesmode.

De smyckena utmärker sig för en stor färg-, form- och materialrikedom. Vanliga material är plast, mässing, koppar, tenn, trä och glas.